Ibland kommer jag på att jag bara måste ha en viss grej och då är det en klar fördel att ha orimligt mycket pysselprodukter hemma.

Häromveckan kom jag på att jag bara MÅSTE ha en banan-brosch och ja, då är det ju bara att göra en. Men det var tydligen lättare sagt än gjort.

Det hela började med att jag sett bilder från Kreativa Karins fantastiska kalas, där barnen fick göra broscher i krympplast. Så fram med krympplasten, pennor och ett stycke pysselsuget barn som fick vara med av bara farten. Resultatet blev.. ja, en smula obscent.

Jag konstaterade i efterhand att jag hade behövt bättre pennor, eller åtminstone pennor i fler nyanser än vad jag hade. Jag ville ha min opak och då hade jag bara en pastellgul Posca-penna. Alice gjorde ett bananhalsband som blev jättefint. Hon målade med Sharpies och de blir ju transparenta, men med fördelen att jag hade två olika gula nyanser.

Nåväl. Nästa material i banan-brosch-jakten blev Hama Mini. För er som inte är fullt insatta i alla dessa termer: pärlplattepärlor fast pyttesmå. Typ pärlplattepärlor för vuxna.

Jag lägger dem med pincett, då hajjar ni hur små de är.

Här blev jag arg på riktigt. Jag hade gjort en JÄTTEFIN banan. Och så strök jag den. Och då blev den asful eftersom pärlorna tydligen var helt ojämna i färgkvaliteten (trots att de kom från samma påse). Ja, ni ser ju.

Grrr. Helt flammig. Skitfult.

Men så tack vare eminenta Anna María, a.k.a. Dnilva, så fick jag lite fimo-lera-feeling och drog fram det ur pysselförrådet. Och det var då det hände. Den perfekta banan-broschen föddes. 

Och för er som inte redan har en banan-brosch, kan jag varmast rekommendera att göra en. ALLA blir glada av att ha en. Och att se en.

Vill du se lite mer av det jag pysslar med, kan du klicka HÄR.

Ha en fin måndag och go bananas! 🍌

SparaSpara